Jag funderar lite över hur ett nytt leende ska skapas, efter sorg skall väl glädje infinnas, kommer det av sig själv eler är det först när man tar ett steg eller som i mitt fall sätta sig på en motionscykel. Jag insåg idag att efter att ha varit en glad och bekymmerslös tjej i mina bästa år, med karriären utstakad en perfekt man och barn så har livet levt utan att jag egentligen styrt nett enda eget beslut, och nu raserades allt på en sekund och jag har firtfaranxde inte kunnat få göra ett enda eget beslut. Idag tog jag ett beslut jag gav mig själv en egen timme av svett, jag satte mig på motionscykeln, den har stått där som en oinbjuden gäst som en påminnelse över det där som man måste göra, men idag ville jag göra det helt utan övertygelse. Ett steg som för många är en vardag men för mig ett gyllene steg att faktis välja själv.